Som det låste inläggets rubrik skvallrar om så ligger jag nu inlagd på sjukhuset sedan i fredags. Jag får inte i mig tillräckligt med näring och får därför näringsdropp i ca 20 timmar per dygn. Det är kämpigt just nu. Kroppen och jag kommer inte alls överrens. Jag vill hem till Andreas och fluffbollarna men vet samtidigt att detta är för mitt eget bästa. Först när jag kan äta normalt igen får jag komma hem. Är lite rädd för att detta ska krocka med min cellgiftsbehandling som jag ska få nästa vecka, men i värsta fall kanske jag kan få det här? Man får ta en dag i taget. En middag i taget. Phu, att det ska vara så svårt att äta lite mat!

Jag har fått mail från många gulliga människor. Tack!  Tyvärr har jag inte orkat svara på dom än men jag ska göra det så fort jag får lite mer ork. Detsamma gäller dom som har bett om lösenordet. Just nu hänger tröttheten över mig konstant. Utom på natten då när man ska sova…