Jag försökte att blogga så sent som i går men modemet som jag fått låna går extremt segt så jag kom aldrig in på sidan. Så nu gör vi ett nytt försök!

Mina blodvärden var något bättre i går så det blev bestämt att jag skulle få min behandling. Vi fick finbesök på eftermiddagen av Lisebergskaninen Elin som ska på halloweenfest i dag och som körde ett litet “genrep” i går. Tyvärr måste jag säga att hon var mer söt än skrämmandre… Kanske lite mer blod kring munnen nästa gång kompis, eller vad tror Du?

I dag kom Dixies uppfödare Rigmor på besök och med sig hade hon en söt liten papperskasse! I den fanns två smaskiga godisremmar (varav den ena inte existerar längre ), chokladdoppade solrosfrön och en jättesöt liten godisburk som Ni kan se på bilden. Ibland saknar jag verkligen min förra mobil, eller snarare mobilens kamera… Den jag har nu är verkligen kass. Nåväl, bättre än inga bildbevis alls! Bilden bredvid föreställer min “julgran”, även kallad droppställningen med alla påsar med cellgifter och annan vätska som jag ska ha i mig. Det är tur att det finns toalett på rummet…

Jag försöker bli vän med min ritplatta från Wacom. Vi har inte umgåtts på ett bra tag. Det märks…  Jag slutade rita bara för att jag satte för höga krav på mig själv. Jag blev helt enkelt aldrig nöjd med mina teckningar och glädjen i att teckna försvann. Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen och… det känns faktiskt rätt bra! Nu ska jag med fortsatta, staplande steg arbeta vidare på klottret Ni ser här ovanför.

Minns Ni att jag tänkt köpa en foderautomat till småfåglarna i år nu när vi har träd och allt? Efter en del velande (såklart) föll tillsist valet på den här “talgbollsautomaten”. I morse när jag var uppe med tuppen så fick jag se att våra små vänner hittat till matbaren! Var ju självklart tvungen att plocka fram kameran…

- Bilder på småfåglarna -

Gårdagens provsvar var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna få min behandling. Så i morse bar det av till sjukhuset igen (har lämnat blodprov varje dag denna vecka  ) och för några timmar sedan fick jag veta att blodvärderna nu blivit bättre. Så i morgon bär det av till Göteborg… Förhoppningsvis så ser blodvärderna bra ut i morgon med, annars får vi vackert vända och åka hem igen. Håll tummarna för att vi slipper det.

Jag har också hunnit med att åka in med Smulan till Blå Stjärnan i Skara där dom röntgade henne och konstaterade att det ser mycket bra ut! Yay!  Vi ska tillbaka om en vecka och om jag förstod veterinären rätt så kommer hon att slippa bandaget sen. Det känns himla skönt att hon slapp operation.  Nu ser vi fram emot att Smulan snart ska få använda alla sina fyra tassar igen!

Mina blodvärden har varit lite dåliga den senaste veckan men förhoppningsvis har de vänt och jag kan få min 3:e och sista behandling (för den här omgången) nu till helgen. Jag var och lämnade blodprov tidigt i morse och ska ringa till Sahlgrenska om några timmar för att kolla med dem så att allt ser bra ut. Om det gör det bär det av tidigt i morgon bitti. Så här dagen innan passar jag alltid på att njuta lite extra av hundpromenaderna, myser extra mycket med fluffbollarna, kanske tar en sväng med bilen in till stan bara för att jag kan. Det jobbigaste med att få dropp nästan alla vakna timmar är just den frihetsberövelse som det innebär. Jag blir rastlös. Speciellt om det är fint väder ute. Det är tur att jag kan packa ner mamma i väskan och ta med henne. Jag vet i ärlighetens namn inte hur jag skulle klara mig utan sällskap under dessa dagar.

Efter att pappa och Andreas lämnat av oss tjejer på sjukhuset ska dom vidare till veterinären med Smulan. Hon ska röntgas för att kolla så att höften fortfarande sitter som den ska. Jag ber till högre makter att den inte hoppat ur, för annars blir det operation…

Håll i Er nu… Jag har knåpat ihop ett fotoalbum efter dagens besök i valphagen!  Det var ju inte i går jag tog mig tid att göra det precis.

- Bilder från valpbesöket -

I början kändes det lite fattigt med bara ett koppel i handen på promenaderna. Myntha däremot stormtrivs med plötsligt ha så mycket egen-tid med sin matte. Kameran fick följa med ut i dag i det vackra höstvädret. Som Ni kan se så blev det inga kanonbilder precis. Det är svårt att fotografera inne i en skog när det lyser genom trädens grenverk. Nåväl, bättre lycka nästa gång! Vi fick i alla fall en trevlig promenad.

Nu ska jag ta och brumma iväg till Emma som sitter valpvakt åt 11 små monster.

Vad tycks? Inte så pjåkigt va?

Högtidsdagar så som påsk, midsommar, nyår osv kan jag med lätthet skippa. Julen däremot… Åh vad jag längtar!  I år ska vi dessutom fira jul hemma hos oss för första gången! Tidigare år har jag inte pyntat speciellt mycket. Den riktiga julkänslan har ändå inte infunnit sig fören vi kommit hem till mina föräldrar där vi firat jul tidigare år. Mamma pyntar alltid så fint och stämningsfullt. I år ska jag alltså försöka mig på denna utmaning… och jag ser fram emot det! Jag vet precis vart julgranen ska stå.  Jag måste ju också köpa nya manschetters till vår värmeljusstake från Cult Design! Vi fick den i bröllopspresent av mina jobbarkompisar och den är en av mina favoritsaker i köket.

I morgon ska vi åka och köpa ett köksbord i ek + sex stycken stolar med klädd, stoppad sits och rygg i svart bycast. Det var för övrigt mitt krav till maken min om vi skulle hålla i julen detta år…  Vårt nuvarande köksbord med tillhörande stolar köpte jag för många år sedan och det passar verkligen inte in i vårt nyrenoverade kök. Dessutom - vi blir antingen åtta eller tretton personer på julafton och då blir det på tok för trångt runt vårat lilla köksbord.

Myntha piper som en galning här hemma just nu. Hon har fått valpar. Fyra stycken. En ganska normal kull för en sheltie alltså. Dessvärre är inte valparnas utseende speciellt rastypiska; en grön mjukissköldpadda, en grå, avlång mjukishund och två av mina skor…

Tack för alla kommentarer i förra blogginlägget!  Jag är totalt slut efter att ha kört fram och tillbaka till Göteborg två dagar i rad. Men nu är Smulan hemma igen och hon är lika pigg och glad som innan olyckan, något som självklart känns himla bra!  Ortopeden gav tummen upp så det blev ingen operation!  Vi ska tillbaka om en vecka för att röntga henne igen och se så att allt ser bra ut. Nu är det tratt och vila som gäller då dom har bundit upp benet så att det ska vara stilla. Med andra ord tassar hon runt på tre ben fortfarande men skillnaden på nu och förut är att hon har en jäkla fart… Så det kan verkligen bli en utmaning att hålla Prinsessan still en tid framöver!