Om en månad och två dagar får vi nyckeln till vårt nya hem!  Japp gott folk, fluffbollarna ska äntligen få sin alldeles egna gräsplätt! Parhuset som jag nämnde för en vecka sedan är vårt så fort alla papper är påskrivna. Så på tisdag kommer mäklaren hit för att fota vårt nuvarande hem. Gissa vem som ska städa och röja nu i helgen?  Jag gillar verkligen våran 3:a samtidigt som jag ser fram emot att få komma ner på markplan. Vi får tro att min händiga sambo kommer få vårat nästa hem lika fint som han gjort det här. Just nu pågår planeringarna för fullt!

I går kväll när det var dags att krypa till kojs så kom Myntha tassandes till mig. Hon pep och gnällde på ett sätt hon inte brukar göra. Det var som om hon ville visa mig någonting för hon sprang fram och tillbaka mellan vardagsrummet och datarummet där jag befann mig. Tillslut följde jag efter henne och hon svansade ivrigt iväg in i det nedsläckta vardagsrummet. Framför soffan stannade hon upp och i mörkret som rådde såg jag först ingenting. Den mönstrade, beiga filten vi har i soffan visade sig vara en utmärkt kamouflage för en viss liten fluffboll… Där låg nämligen Smulan så fint ihoprullad som en liten boll, likt en liten räv som hoppades kunna undvika att bli upptäckt från den mysiga plats hon just funnit. Hon hade garanterat inte räknat med sin skvallerglada syster som belåtet såg på då nämnda fluffboll snabbt blev förpassad från soffan till golvet.  Myntha vet mycket väl att dom inte får vara uppe i sofforna. Smulan borde veta det vid det här laget också. Det verkar vara någon som tror att man plötsligt får nya förmåner bara för att man tagit en pinne…

Jag har ett nytt skrivbordsunderlägg på min dator. Fint va?

- Bilder från “Gnällrejset” -

Vilken rosettskörd vi har haft!  Alla tre har varit kanonduktiga och både mamma och jag är sååå obeskrivligt nöjda över våra lopp! Tänk att alla tre lyckades knipa varsin rosett! Och inte att glömma; Dixie och Smulan lyckades också med konsten att ta varsin PINNE i agilityklassen!  

När vi i onsdags kom till campingen på eftermiddagen så åkte vi nästan direkt iväg till Örebro BK i sällskap med Ann och Tommy för att sätta upp våra tält. Det var himla skönt att få det gjort för när vi kom på torsdagsmorgonen så var det fullt med tält överallt. Det blev en lång dag med mycket väntan mellan loppen. Men med tanke på att vi var inte mindre än 14 klubbekipage på plats så fanns det många att heja på!

Dixies första pinne i agilityklass I! from Frida Engman on Vimeo.

Dixie körde först av våra hundar och dom får en härlig start där Dixie lägger i högsta växeln! Mitt i slalom så dyker plötsligt en lösspringande berger upp och dom får avbryta.  Väldigt irriterande eftersom Dixie hade så bra fart! Ett annat ekipage får köra sitt lopp innan dom på nytt äntrar banan. Dom går i mål med 0 hinderfel och med tiden 52:70 sek (idealtiden var 54 sek)! Dom slutar på en hedrande 7:e plats av 80 startade(!!!) och får sin allra första PINNE! Stort grattis!  I hoppklassen får dom 5 fel och några sekunders tidsfel och slutar på en 13:e plats av 74 startande.

Smulans första pinne i agilityklass I! from Frida Engman on Vimeo.

Smulan är härligt taggad i hoppklassen men diskar sig tyvärr då hon tar en tunnel istället för hopphinder. Resten av loppet tycker jag flyter på riktigt bra och jag är ändå väldigt nöjd över loppet. Några timmar senare är det dags för agilityklassen. Denna gång lyckas jag bättre med min handling och vi går i mål med 0 hinderfel och med tiden 48:46 sek (idealtiden var 54 sek)! Vi hamnar på en 6:e plats av 51 startande och får vår första PINNE! Vilken lycka!

Myntha 3:a i hoppklass I from Frida Engman on Vimeo.

Mynthas första lopp är hoppklassen. Vårt samarbete ute på banan har verkligen utvecklats under vinterträningen. Det är inte längre kaos för oss. På grund av att jag viker av ett ögonblick för tidigt från en tunnel så missar hon den tunnelingången och vi får förargliga 5 fel.  I övrigt flyter loppet på kanon med en perfekt slalomingång och allt jag kan önska av Myntha. Hon är så duktig!  Till min stora överraskning så hamnar vi på 3:e plats av 44 startande och med snabbaste tiden! Bara ett ekipage lyckades komma runt felfritt. Med andra ord så får även Myntha rosett! I agilityklassen så missar hon återigen en tunnelingång inte mindre än två gånger men hon tar ALLA kontaktfält och DET är jag väldigt nöjd över! Vi slutar på en 13:e plats av 44 startande.

Under fredagen öser regnet stundvis ner och jag var oerhört tacksam för att jag i tisdags hittade mina sedan länge försvunna regnbyxor! Denna dag fick vi inga resultat att skryta med. Myntha gjorde återigen ett kanonlopp men halkade av gungan (näst sista hindret…) och jag valde då att ta om det så hon fick ta hindret ordentligt och diskade mig därmed medvetet.

Fler som det gick bra för är våra klubbkompisar Linnea med Flingan, Susanne med Disa, Kikki med Leia samt P-G med Goliat som alla plockade pinnar! Stort GRATTIS till Er alla och alla andra som gjorde bra ifrån sig!  Och tack alla för trevligt sällskap! Jag har en hel hög med bilder som jag håller på och går igenom. Förhoppningsvis hinner jag slänga upp ett album från tävlingen i morgon.

När vi klev in i vårt nuvarande hem för första gången för tre år sedan så kände jag direkt - Här vill jag bo! Nu har vi varit på ett antal husvisningar och inget av dessa har gett mig samma magkänsla som jag kände då. Tills i dag. Både jag och sambon blev snabbt väldigt förstjusta i detta parhus. Visst finns det en del att göra (som att måla om i köket, mintgrön tapet är inte riktigt vår stil…) men det tycker bara min renoveringsglada sambo om.  To be continue…

Angående sambon så fyller han 27 år i dag, GRATTIS!  Det har firats i all enkelhet med lite tårta och paket. I morgon när vi kommer fram till campingen har jag lovat födelsedagsbarnet att han ska få grilla årets första flintastek, något jag vet att han ser fram emot!  Jag har kollat startordningen för klasserna båda dagarna och det ser väldigt bra ut. Small och medium verkar inte kunna krocka någon gång. Himla skönt!  Jag minns ju hur jobbigt det var i Tranås förra året då jag fick springa fram och tillbaka mellan banorna då fluffbollarna hade banvandring samtidigt… Det var mindre kul!

Nu ska jag återgå till packningen. Troligtvis så blir nästa blogginnlägg på söndag när vi kommer hem igen. Trevlig helg!

I går var det kursavslutning för tävlingskursen i agility som jag varit medhjälpare på. Det är så kul att se hur ekipagen har utvecklats. Vissa mer eller mindre, förstås. Dom som framstegen synts mest hos är hos de två nybörjarekipagen som egentligen skulle ha gått en fortsättningskurs men som fick hoppa in i vår kurs pga för få anmälda till fortsättningskursen. Riktigt duktiga hundar och förare som jag hoppas få se ute på tävlingar sen! Ann och jag fick varsin godisskål av kursdeltagarna. Tack så mycket! Mycket passande till en godisgris som mig…

I morgon ska vi eventuellt iväg på visning. Det är en enplans bostadsrätt med fyra rum plus ett mindre rum som varit ett förråd från början. Nu när det är så himla fint väder så känner vi av extra mycket hur mycket man saknar en liten egen gräsplätt. Mäklaren har tråkigt nog inte varit flitig med kameran så bilderna är inte direkt många och visar inte hela bostadsrätten. Bland annat så vet vi inte hur tomten ser ut. Jag förstår inte varför vissa mäklare är så dåliga på att ta bilder.  Det är ju bilderna som ska locka folk att komma på visningarna.

Smulan är häftig att träna med. Hon är så himla kvicktänkt och lättlärd! I går kväll började jag träna in “stå” inför träningen av lydnadsmomentet “Ställande under gång”. Smul sätter sig i dagsläget alltid ner när jag säger “vänta”. Efter tre klick begrep hon vad hon skulle göra för att få en godis. Hon sätter sig nästan alltid ner när hon får sin lilla godis så det syntes extra tydligt att hon förstod eftersom hon reste sig upp så fort hon svalt. Men man får vara snabb… För om jag dröjer lite så testar Smul på andra saker som kanske kan ge godis; dutta med nosen på en skåpsdörr, vifta med höger tass, stå på bakbenen, vifta med vänster tass och… ja, Ni förstår. Tålamod är inte hennes starkaste sida.

Om några timmar bär det av till klubben för att träna agility tillsammans med mamma och Dixie. Framåtsändande står högst upp på listan för Mynthas del medan Smulan kommer få koncentrera sig mer på några handlingsövningar. Båda ska också få en portion slalomträning. Som Petter Nordlien sa på förra kursen som jag gick för honom: Man kan aldrig träna för mycket på slalom! Har man ett snabbt och fungerande slalom så sparar man mycket tid. Smul är väldigt lustigt för hittills (peppar, peppar…) har hon alltid tagit rätt slalomingång på tävling men missar den oftast på träning. Lite lustigt men jag klagar inte. Bättre det än tvärtom!

Surfade just in på Ylvas sida och snubblade över en länk till en mycket intressant sida. Alla inom hundvärlden känner säkert till Cesar Millan. Det finns dom som älskar hans metoder och det finns dom som avskyr dom. Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen som inte klarar av att se hans populärs tv-show för jag blir så förbannad. Jag tycker att de två filmklipp som finns på nämnda sida, förklarar allting så tydligt och bra. Hur vill Du träna Din hund?

Surfa vidare till sidan
“Hundprataren vs klickerträning”

Det blev en lyckad lydnadsträning i dag där vi tränade på platsliggningen, fotposition samt hopp över hinder. Platsen fungerade bra för både Gimli och Smulan. Visst finns det småsaker att träna på men båda låg kvar bortsett från att dom vid olika tillfällen satte sig upp respektive reste sig en gång.

Efter att ha fått höra att jag smyger fram som en ninja försökte jag verkligen ha raska steg på fria följet i dag . Jag tror att det blev bättre men det är inte alltid lätt att se när man har en liten hund eftersom man ska gå rak i ryggen och titta framå. Det är ju betydligt enklare med en stor hund som man kan snegla ner mot. Emma låg på mage i gräset och filmade Smul då vi tränade fotposition. Resultatet blev ett litet filmklipp tillsammans med ett klipp från då vi tränade ett av våra säkra kort - hopp över hinder!

Lydnadsträning med Smulan from Frida Engman on Vimeo.

Efter träningen så satt vi bara och njöt av det härliga vädret. Gimli fattade plötsligt tycke för mig nu när Myntha inte fanns i närheten. Först kom han och lade sig bredvid mig och liksom pockade på uppmärksamhet. Det är jag inte van vid att få av honom! Sen fick jag både puss och en massa gos från minifluffen. Emma tog en hel bildserie på oss så jag tänkte lägga upp ett album i morgon om tiden finns. Han var verkligen för mysig!  Här kommer ett smakprov:

I måndags var det städning på klubben för agilitygänget. Vi var åtta tappra själar som röjde runt agilityplanen. Tyvärr missade vi att ta för- och efterbilder. Det hade varit kul att ha och jämföra med för det blev stor skillnad!

Jag velar väldigt mycket fram- och tillbaka i hur jag ska göra med Myntha och lydnaden.  Hon tycker ju det är dötrist att träna tävlingslydnad. Som jag nämnt ett antal gånger tidigare så är ju Smul av raka motsatsen och kan gå fot en hel promenad utan att jag ber om det. Jag tänker inte sticka under stolen med att det lockar att lägga ner all energi i lydnaden på henne istället. Där har jag ju en hund som älskar lydnadsmoment. Myntha skulle säkert bara bli glad om hon slapp och bara fick ägna sig åt agility istället.

Klockan 11 kommer Emma och Gimli står utanför våran dörr, redo att åka till klubben och träna på lydnadsmomenten. Det lutar åt att jag bara tar med Smulan. På fredag ska vi ta ett agilitypass med mamma och Dixie. Om mindre än en vecka bär det av till Örebro för deras två dagars tävling…  Nervöst och samtidigt himla kul! Vi är många från klubben som ska tävla då och dessutom ska hela gänget bo på samma camping.