Nu krokar vi på Polar’n och drar iväg! Kommer hem igen på söndag. Cio!

Jag har köpt en stegräknare, en av modellen Silva Pedometer. Jag hade en för några år sedan då alla på den arbetsplatsen fick en liten stegräknare. På nätet fyllde vi dagligen i hur många steg vi gått varje dag och tävlade på detta vis mot andra företag. Riktigt kul var det!  Så i förgår bestämde jag mig för att köpa en ny i mening att peppa mig själv att röra mer på mig. Enligt ett flertal olika hälsosajter så bör man som kvinna röra på sig enligt nedan.

• 18-40 år - 12 000 steg om dagen
• 40-50 år - 11 000 steg om dagen
• 50-60 år - 10 000 steg om dagen
• 60-     år -   8 000 steg om dagen

13 368 steg tog jag i går, dvs 9,49 km. Det finns en mängd olika sajter som man kan använda för att hålla koll på hur många steg man tagit varje dag. Tjänster som i sin tur kostar pengar. Eftersom jag är lite snål så har jag istället gjort en tabell i Excell där man via ett diagram kan se hur mycket man har gått totalt varje månad. Så HÄR ser den ut. Mer avancerat än så behöver det inte vara. I alla fall inte för min del.

Jag har i princip sovit bort hela helgen. Hade egentligen en massa saker att göra men det var inte mycket som blev gjort… Jag har varit helt slut! Fluffbollarna och sambon har varit hemma hos föräldrarna och njutit av det fina vädret medan jag mest har vistats här hemma (sovandes…) där det är hyfsat pollenfritt. Mina mediciner verkar inte fungera så det får bli en sväng till Apoteket igen.

Notera vilken skillnad det är på gräset på lydnadsplanen i jämförelse mot agilityplanen. Fluffbollarna försvinner ju nästan när vi kör agility!

Gårdagens träningspass kändes bra för så väl fluffbollarna som charmtrollet. Mamma och Dixie testade på inkallning, hopp över hinder samt platsliggning. Det blev korta men lyckade pass! Smulan och Myntha fick även dom träna lite lydnad innan vi (till de fyrbentas stora lycka) traskade bort till agilityplanen. Även här fick det bli korta pass. Först tränade vi på framåtsändanden med en godisskål i slutet. 6 meter mellan hindren som bestod av tre hopphinder och en kort tunnel. Mycket nyttig träning. Det var riktigt kul att se hur Dixie sprang ifrån mamma då jag satt “i mål” och peppade henne! Taxeringen var som bortblåst!  Vi passade på att träna slalom också. Jag kan dra mig allt längre bort från Myntha nu utan att hon missar någon port. Förhoppningsvis kan jag inom kort springa förbi henne också. Smulan imponerar med att ha riktigt god fart mellan pinnarna och hon fortsätter att öka varje gång vi tar om det. På träning tar hon titt som tätt fel ingång men på tävling så gör hon alltid rätt. Lite lustigt egentligen men jag får väl vara glad att det inte är tvärtom.

Pollen är i sitt esse nu. Jag känner mig fruktansvärt trött och skulle tveklöst kunna sova bort dagarna om jag fick det.

 
Lydnadsträning med Myntha from Frida Engman on Vimeo.

Även Myntha fick som synes en dos tävlingslydnad i dag. Vad hon tyckte om det? Tja, hon var väl inte lika överlycklig som “syrran” precis… I Mynthas ögon finns det inget tråkigare än att gå fot och hålla i en apportbock. Ingen fart och fläkt alls juh!  Dagens träningspass kändes inte alls bra men efter att ha tittat på filmklippen så får jag lov att säga att det kändes värre än vad det var. Hade egentligen tänkt ha med när vi körde läggande under gång också men vi råkade hamna utanför kameran så det var inte så mycket att se…

Jag försöker verkligen peppa Myntha när vi tränar lydnad men det är allt annat än lätt att få fram samma arbetsglöd som hon visar upp på agilityplanen.

I morgon planerar mamma och jag att åka till klubben och träna både agility och lydnad. Jag tror bestämt att charmtrollet och hennes matte också blev lite sugna på att testa på lydnad nu när vi ska göra det.  Så i morgon kommer det troligtvis ploppa upp ett litet färgglatt lydnadsschema även för Dixie!

Lydnadsträning med Smulan from Frida Engman on Vimeo.

Att filma sig själv är verkligen en konst… Gårdagens tänkta lydnadspass fick bli framflyttat till i dag istället. Först ut var Smulan. Hon är så ivrig när vi tränar och jag gillar verkligen det. Hon kunde gärna fått ha liiite mer tålamod men man kan ju inte få allt…  Vi testade på fritt följ (missade att koppla henne… tanken var egentligen att vi skulle tränat linförighet), läggande under gång samt inkallning. Vill bara understryka att jag är fullt medveten om att jag sneglar ner på Smul på tok för mycket, att hon stundvis är väldigt långt fram under det fria följet mm, mm. Förhoppningsvis så kommer man att kunna se skillnaden om ett tag, när vi tränat mer . Läggandet får jag lov att säga att jag väldigt nöjd med då jag aldrig testat detta moment tidigare med Smulan. Har kommit fram till att Mynthas och Smulans färgschema i lydnadsmomenten ser väldigt lika ut:

• Platsliggande - Grönt
• Tandvisning - Grönt
• Linförighet - Gult
• Läggande - Gult
• Inkallning - Grönt
• Ställande - Rött
• Apportering - Gult
• Hopp över hinder - Grönt (sist vi testade i alla fall)

Glöm inte att ha på högtalarna när Ni tittar på filmklippet.

Jag pratade nyss med Elaine över msn och fick lite tips och råd om hur jag ska lägga upp lydnadsträningen. Här under har jag radat upp alla moment och markerat dem med vart Myntha och jag ligger i nuläget.

Grönt = Fungerar bra | Gult = Behöver träna mer på | Rött = Fungerar inte alls

• Platsliggande - Gult
• Tandvisning - Grönt
• Linförighet - Gult
• Läggande - Gult
• Inkallning - Grönt
• Ställande - Rött
• Apportering - Gult
• Hopp över hinder - Grönt

Morgondagens schema är ganska fullbokat men på onsdag ska jag se till att ha första träningspasset för att se om jag gissat rätt i hur vi ligger till i de olika momenten. Platsläggning är ju något jag använder i vardagen rätt ofta och den senaste tiden har hon känts väldigt trygg i det. Sist vi tränade plats med andra hundar minns jag inte hur hon låg till riktigt. Så vi sätter gult på det. Ställandet har vi varit inne och nosat på men det behövs mycket, mycket mer träning innan hon kan hela det momentet.

Sedan är jag rätt sugen på att träna lydnandsmomenten med lilla Smul också…  Hon älskar ju verkligen lydnad. Allt utom apporten då även fast hon numera tar den i munnen om än inte greppar den riktigt än. Men det kommer. Klickern är ett fantastiskt hjälpmedel till denna utmaning!

Jakten på LPI har börjat! Du hänger väl på nu Emma?

I lördags åkte Myntha och jag iväg för att vara med i en freestyleuppvisning ihop med Emma och Gimli. Tidigt på morgonen bar det av till Fristad. På grund av att jag inte var helt vaken missade vi att svänga av vid ett ställe och det blev en ganska lång omväg för oss då det tog ett tag innan jag upptäckte det (morgontrött… *host, host*) men vi kom i alla fall fram tillsist!  Emma och två andra pomägare hade anordnat en pomträff där syftet var att aktivera sina hundar. Dom hade bland annat ”prova-på-agility” och information om klicker-träning. Myntha trodde nog hon kommit till minipluttarnas land…  Får lov att skryta med att hon skötte sig riktigt bra och låg tyst och snällt i sin bur medan jag fotograferade. På promenaderna stack hon och bichonen Jessie ut ganska bra mot alla små fluffar. Jag tycker att det är lite “Finn Fem Fel”-känsla över gruppfotot…

När jag fotar hundar vill jag oftast komma i ögonhöjd med dom. Så för att detta skulle vara möjligt med en sådan liten ras som pomeranian fick jag helt enkelt krypa runt på golvet där inne i den hyrda lokalen. Sambon visste verkligen vad jag behövde när han köpte den där blixten till mig!  Jag ska inte säga att det blev toppenbilder för jag har inte fotat mycket inomhus så min erfarenhet inom detta område är än så länge knaper, men det blev i alla fall bättre än om jag inte hade haft min blixt.

Nu har både Emma och jag bestämt oss för att lägga freestylen åt sidan för ett tag och istället satsa lite mer på lydnaden. Det vill säga vid sidan om agilityn, förstås . Ett LPI skulle ju inte sitta helt fel och det är ju som bekant alltid lättare att nå sina mål om man har någon att träna med. 

Freestyleuppvisning from Frida Engman on Vimeo.

Klockan är nästan halv två på natten så mer text samt bilder från dagen kommer i morgon. Eller ja, senare i dag rättare sagt…  Under tiden kan Ni ju alltid kika på Emmas och mitt amatörprogram som vi visade upp i dag i går. Vad krångligt det blir när man skriver så här sent då det är ny dag!

Jag har blivit utmanad av Kim! Utmaningen går ut på att berätta om hur man blev med hund. Varför det blev just sheltie har jag svarat på i en tidigare “utmaning” men här backar vi alltså bandet ännu mer.

Ett djurintresse har jag alltid haft men det var först när min farmor och farfar skaffade en liten bichon frisé som jag insåg vad kul man kan ha ihop med en hund. Jag var 12 år gammal och även om Teddy inte var någon lättlärd hund på något vis och rymningsbenägen till max så trivdes vi i varandras sällskap. Han fick till och med hänga med min familj ut på husvagnstripp några gånger och då mina vänner, DÅ, var han verkligen MIN hund!  Det var också under dessa campingutflykter som jag bestämde mig för vilken ras jag INTE skulle ha den dagen jag köpte mig en egen hund. Den där pälsen alltså… hujjeda mig vilket jobb!

Två år senare bestämmer sig mina föräldrar för att skaffa hund och hösten 1998 gör tollaren Madicken entré! Nu börjar mitt intresse för att träna hund verkligen ta fart. Mamma går en grundkurs och en lydnadskurs (med mig i släptåg, givetvis!) för att sedan låta mig köra en nybörjaragilitykurs med Madicken. Våran kära tollardam var en mycket envis fröken så träningen gick verkligen inte som på räls. Jag minns speciellt första banan vi skulle köra. Det började med tre hopphinder på raken. Kursledaren (läs: Ann) blåser i visselpipan och jag börjar springa, hejjar ivrigt på Madicken som… står kvar vid start. Hon rör inte en fena. Jag lockar och pockar, skuttar och har mig som värsta cirkusartisten för att få igång henne men det hjälper föga. När maxtiden är slut har jag med mycket möda lyckats få henne över de där hopphindren och något hinder till. Tålamod är något som Madicken verkligen har lärt mig.

När jag fyller 20 år bestämmer jag mig för att det är dags att köpa mig min första, alldeles egna hund. Jag har då bott hemifrån i drygt ett år och saknaden efter en fyrbent kamrat är obeskrivligt stor. Resultatet blev (som Ni säkert vet) Myntha!  Agilityn har verkligen inte gått på räls nu heller men det är av helt andra anledningar! Det är ju inte Mynthas fel att hennes matte är så långsam… För nu har jag verkligen fått en hund som ÄLSKAR att få köra agility! Ja, älskar att få jobba över huvudtaget egentligen.  Vår kaxiga prinsessa, Smulan, kommer in i familjen två år senare och hon är lite som en blandning mellan Madicken och Myntha. Hon älskar också att få jobba men har mycket mer attityd och äger inget större tålamod precis.

Ett liv utan hundhår, utan promenader i ur och skur, att inte få mötas av äkta glädje varje gång man kommer hem oavsett hur länge man varit borta, att inte få känna all denna gränslösa kärlek som en hund ger, ja det vill i alla fall inte jag vara utan.

Madicken lämnade oss år 2005, blott 6 ½ år gammal pga för liten lever. Teddy blev 11 år gammal och somnade in 2007. Båda två kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Jag utmanar följade tre bloggare att berätta sin story!

• Emma med Pulver och Krut
• Linda med Millie och Penny
• Emma med Gimli och Midas