Dimma (ullhund nr 44) och Tosca (min första ullhund)

Nu känns det i handleden att man tovat intensivt de senaste dagarna! Men attan vad kul det är när man gjort grunden och kan börja bygga på hundens kroppsform. Detaljerna är det som är absolut roligast att göra. Den här silverpudeln med rosor “i håret” blev klar för några timmar sedan. Hon har fått namnet Dimma och är min *44:e ullhund. Tänk att det nu gått ett helt år sedan jag började med denna roliga hobby!  För varje ny ullhund jag har tovat, för varje ny ras jag har testat på att göra har jag lärt mig något nytt. För visst syns det skillnad på Dimma och min första ullhund Tosca (som för övrigt skulle föreställa en pudel… *host*)?  Tanken var från början att Dimma skulle få auktioneras ut på Tradera, men nu vet jag inte längre…  Får suga på den karamellen lite. Blev faktiskt rätt förstjust i denna lilla silverfröken… 

Myntha tackar så mycket för alla grattishälsningar som ramlat in i förra blogginlägget! Inte mindre än 30 besökare tog sig tid att klottra ner några rader till henne! Tusen tack!

* Jag gjorde ju en ullhund till min mormor i julklapp (den som från början skulle ha blivit min första ullkatt men som blev förvandlad till en hund under tovandets gång…) som jag både glömt fota och räkna med i i antalet gjorda ullhundar. Miss i protokollet!

I dag för 5 år sedan föddes det en liten fluffboll som åtta veckor senare skulle flytta 65 mil hemifrån. Denna fluffboll är (bokstavligt talat) ingen mindre än min Myntha!  Jag har bläddrat igenom alla mappar som genom året blivit fyllda med inte mindre än 54 695 bilder (och då försvann ändå drygt 10 000 bilder efter en diskkrasch år 2005). Vilken nostalgikick det var! Det är helt otroligt vad tiden rusar iväg…

Att Myntha numera är vuxen märks tydligt även om hon för den saken skull inte tvekar att plocka fram valpsinnet om en boll eller annan leksak plockas fram. Vi läser av varandra på ett sätt som inte går att sätta ord på. Hon är min goa pussgurka som älskar att sitta i knäet och mysa lika mycket som hon älskar att få jobba på agilityplanen.  Myntha är min första egna hund och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag hoppas vi har många roliga år kvar att uppleva tillsammans!

 Grattis på födelsedagen världens bästa Mynthis!
Stort grattis också till kullsyskonen Puma och Hobbit!

I brist på bilder får det bli en gammal från förra året…

Bilen gick genom besiktningen i morse! Yay!  Vi firade genom att hoppa in i bilen och åka och besöka Emma och Carl med minifluffarna.  Där bjöds det på smaskig tacopaj innan vi begav oss ut i skogen på en trevlig skogspromenad. Gimli och Midas får godis om de hoppar upp på stenar, något som mina fluffbollar snabbt insåg. Minifluffarna tröttnade efter ett tag att bestiga stenar men inte Myntha och Smulan inte… godisgrisar som dom är! Smulan var mest ihärdigast och fortsatte envist att hoppa upp på alla stenar hon såg, stora som små, trots att det väldigt sällan gav utdelning. Chansen fann ju att man kanske, kanske kunde få en godisbit!

När vi kom hem till dom igen började Emma och jag diskutera Mynthas och mitt freestyleprogram. Emma, som dansar sedan x antal år tillbaka, försökte tappert få mig att röra mig i takt till musiken. Det var allt annat än lätt…  Det här med att räkna takter är svårt! Jag har tänkt ha cowboyhatt i programmet och passande nog så äger Emma en sådan. Den satt perfekt på min skalle!
- Vad lik Du blev Din mamma nu! säger plötsligt Emma då jag prövar den tuffa huvudbonaden. Ja Du mamma, jag vet inte riktigt hur vi ska tolka detta?

Då eftermiddagen började gå över till kväll styrde vi volvon hemåt. In med fluffbollarna till sambon som just kommit hem från jobbet, innan jag hoppade upp på cykeln för att trampa iväg till Ann. Där blev jag sedan sittandes några timmar då jag visade henne hur man får in film i datorn, redigerar och sedan laddar upp det på vimeo. Det kommer bli kanon sen när Ni fått egen domän också, Ann! Tack för kakan! Den var *gör go!

Nu ska jag stupa i säng. Go’natt!

*Läses på äkta västgötska

Så där. Då var ullhund nr. 42 klar! Än så länge är han namnlös. Solen lyser dessvärre med sin frånvaro och bilderna jag försökt ta blir inte bra alls. Kunde inte låta bli att leka lite och lät ullhunden få en liten ros vid örat under fotograferingen.  Ni som kan det här med pudelns frisyrer; har jag lyckats efterlikna en engelsk lejonklippning?

För varje ullhund jag tovar, desto högre krav sätter jag på mig själv. Kanske därför det tar så lång tid att bli klar numera? Sitter just nu med en vit sak i knäet och försöker ge den engelsk lejonklippning. Det är svårt men samtidigt väldigt kul med pudlarnas frisyrer. Förhoppningsvis kan jag ge Er bildbevis i morgon på ullhund nr. 42. För ja, kameran har kommit hem igen!  Nu fattas bara lite fint väder så man kan få bege sig ut och fota lite fartfyllda fluffbollar in action!

Nu ska jag hoppa i säng för i morgon kl.07:40 ska volvon besiktas. Håll tummarna!

Här kommer en liten rapport från gårdagens agilityträning! Smulan såg tämligen förvånad ut då jag lämnade henne hemma för att enbart ta med mig Myntha. Myntha å andra sidan var överlycklig över att det bara var hon och jag för en stund. Precis som på den gamla goda tiden.

Vi delade in banan i två kombinationer. Hinder 1-7 (samt 17-20) och sedan 8-16. Förutom mamma och jag fanns Ann, Tommy och Sara på plats. Totalt 8 hundar. Camilla och hennes dotter Frida var tyvärr sjuka. Kombinationerna var roliga att köra även om jag aldrig riktigt fick till slalomingången som jag ville. Hon hade bra sug in i tunnlarna körde som vanligt på högsta växeln. När vi skulle köra hela banan sen gick det däremot inte alls… Det var inte mycket som blev rätt!  Jag känner helt klart att jag bara ska ha med en fluffboll åt gången på inomhusträningen. Myntha får tid att varva ner då jag kan ge henne all min uppmärksamhet. Hon blir ju så lätt uppstressad när hon ser andra köra. I sådana stunder förstår jag varför vissa kallar sheltien för skälltie…

För Dixies del gick det också bra under kombinationsträningen. Tack vare ett tips från Ann så fick mamma till handling väldigt bra mellan hinder 6 och 7 så Dixie kunde ta slalomen snyggt. När det var dags för bana var hon däremot så trött att det blev väldigt mycket taxering framför varje hopphinder. Det är inte alltid lätt att vara ett trött charmtroll!

Freestyletävling from Frida Engman on Vimeo.

Vad roligt det är att läsa alla kommentar till Mynthas apporteringsfilm! Vi bugar och bockar för alla lovord!

Mina föräldrar har sin husvagn uppställd på Mössebergs camping. Det var väldigt passande nu när det arrangerades en freestyletävling några kilometer utanför Falköping! Medan mamma, pappa och Dixie for till husvagnen redan i går så åkte sambon, fluffbollarna och jag iväg först i dag på förmiddagen. Strax efter klockan 10 svängde vi förbi campingen för att släppa av sambon och plocka upp mamma och Dixie för att fortsätta till ridhuset där tävlingen skulle hållas. Det var inga större problem att hitta dit, men de kunde gott ha satt upp en liten skylt på vägen som avslöjade tävlingens existens…

Jag har som tidigare nämnt aldrig varit på en freestyletävling förut. Jag trodde ärligt talat att det skulle gå betydligt snabbare, att det skulle bli ett flyt som man eftersträvar på agilitytävlingar. Kanske var det arrangörernas första tävling, därav all väntan mellan de tävlande ekipagen? Vad vet jag. Långsamt gick det i alla fall. När man ser klass I får man verkligen försöka vifta undan bilden av Frida och Alice för att inte döma ekipagen allt för hårt…  Några överraskade dock med att visa upp underhållande program med väl genomtänkt koreografi och med en härlig kontakt med sin hund. Det var väldigt kul att se!

En miss i protokollet var att batteriet i föräldrarnas kamera var väldigt dåligt. Så videokameran fick rycka in och jobba desto mer! Kanske var det lika bra det. Det är svårt att fota inomhus i ridhus. Trotts att jag fyllt batteriet till max så började den dessvärre blinka rött i slutet av klass II (efter att ha filmat nästan alla ekipage i klass I). Både mamma och jag ville hemskt gärna få med Maggan och Trubbel på film och hon stod som nummer 2 i startordningen i klass III. Liljas och GOas program (som var först) fick därför offras i fall att batteriet var på väg att ge upp helt. Väldigt trist men vad gör man? Dom bjöd på en fartfylld uppvisning som verkligen visade vilken klass dom hör hemma i. Som Ni kan se i filmklippet här under så visade även tollargrabben och hans matte upp ett härligt program!

Freestyle - Maggan & Trubbel from Frida Engman on Vimeo.

Jag vet tyvärr inte vem som vann i klasserna eftersom vi åkte hem strax efter att vi sett Maggan och Trubbel. Frusna tår och fingrar längtade till en varm husvagn. Sambon och pappa fixade maten så när vi kom tillbaka stod det revbensspjäll och potatissallad framdukat på bordet! Gott? Jag lovar, det var gott-gott-i-gott-gott!

Myntha apporterar from Frida Engman on Vimeo.

Myntha apporterar det mesta som jag ber henne om. Ofta kommer hon självmant bärandes på saker hon hittar, både inom- och utomhus. Ibland kan hon komma med småsten som följt med in från någon promenad, puffar på mitt ben och då jag sträcker fram handen för att se vad hon hittat lämnar hon glatt över sitt “fynd”. Sambon är extra stolt över att hon kan hämta en kall öl till honom.

Jag råkade komma åt en knappt på videokameran när jag startade inspelningen så formatet blev 16:9 istället för 4:3 som jag brukar ha. Därav de svarta fälten över och under bilden.

En av mina favoritbilder på fluffbollarna, taget den 31 april 2007.

Jag var just inne på Jennys blogg och läste historien om hennes hundval, om hur mopsen Molly hamnade hos henne. Kul och intressant läsning. Jag tar mig an “utmaningen” Jenny! Här kommer min historia om varför det blev just sheltie:

När jag flyttade hemifrån kände jag ganska snabbt att jag saknade en hunds härliga sällskap i vardagen. Först var jag inriktad helt på tollare, eftersom det var den enda ras som jag “kunde” eftersom min familj då hade en tollardam där hemma. Men allt eftersom jag började forska i utbudet av olika sorters hundraser så började jag snegla åt shelties håll. Jag kommer nog aldrig att glömma den kvällen jag visade en bild på en sheltie för sambon. “Vad är det för ful hund?” kläcker han ur sig. Han kunde inte förstå varför jag var så sur resten av kvällen!

Av en slump började jag prata hund med en kollega vid namn Christina på det jobb jag hade då. Det visade sig att hon var sheltieuppfödare så innan jag visste ordet av var vi hembjudna till dom för att få träffa deras härliga sheltiesar! Jag föll som en fura. Sambon likaså. Jag tingade en tikvalp som föddes några månader senare. Tyvärr så dog hon redan efter sitt andra levnadsdygn. Det var nu Myntha kom in i bilden! Tack vare Christina fick jag veta att det fanns en tikvalp uppe i Sundsvall som fortfarande inte var tingad. Jag fick telefonnumret och ringde till uppfödaren Monica. Av det samtalet minns jag i princip ingenting, jag var så nervös!  Jag fick veta att valpen troligtvis skulle bli ganska stor men så här i efterhand så tror jag ingen av oss, vare sig Monica eller jag själv, anade att hon skulle bli SÅ stor.  Fyra veckor senare får jag träffa min Myntha för första gången. Jag blev förälskad i denna fluffboll från första stund och jag har aldrig ångrat att jag släppte in henne i mitt liv. Två och ett halvt år senare åker vi till Uppsala för att hämta hem nästa fluffboll; Smulan!

Sheltien är verkligen en ras som passar mig som handen i handsken och jag känner verkligen att jag har hittat “min” ras. Lättlärd, arbetsglad, kelig, lättskött päls och… och alldeles… alldeles underbar!

Nu är jag nyfiken på att få veta om Era hundval! Om Du väljer att berätta om det i Din blogg, lämna gärna en kommentar här så jag kan surfa in och läsa!

Slalomträning from Frida Engman on Vimeo.

I går började jag med Smulans slalomträning mellan mina ben. En port har hon klarat ganska länge nu men jag har av olika anledningar inte byggt vidare på tricket. Men nu när vi har freestyleplaner i tankarna ska det bli ändring på den saken!  Här kommer ett klipp från dagens träning. Som Ni kan se så fick Myntha också vara med.