Jag gillar verkligen inte sjukhus… Och framför allt inte läkare. Tårarna var inte långt borta då vi var och besökte sambons mamma i dag som ligger inlagd. Hon mår inte alls bra och det är hemskt att se henne så trött.  För tillfället så vi vet inte när hon får komma hem. Ovisheten är fruktansvärt jobbig. Boken var uppskattad så nu har hon något att fördriva tiden med i all väntan.

Halloween är i sitt esse just nu men det är inget vi firar här hemma. Tvärtom. Det enda som faschinerar mig är alla konstverk som folk skapar på pumpor. Vissa är verkligen otroligt duktiga!

Klockan är en minut över tolvslaget. Jag har under kvällen skrattat och gråtit mig genom två filmer: “Jeff Dunham - Arguing With Myself!” och “Kung Fu Panda“. Båda rekommenderas starkt!  Hur som helst - innan jag drar täcket över huvudet går jag alltid ut med fluffbollarna en kort sväng. Väderprognosen utanför just nu är följande: vinden tjuter då det blåser storm och regnet smattrar hårt mot fönsterbläcket. Yippie.  I sådana här stunder önskar man att man hade katter så att dom kunde gå på låda istället… Jag fryser vid blotta tanken på att behöva gå ut i det där ovädret! Men.. som hundägare “finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Jag vet, jag vet. Det är dags att leta reda på den där mössan… och väcka Smulan.

Go’natt gott folk!

Gårdagen bara rusade förbi och var slut fortare än jag hann blinka. Fluffbollarna och jag tillbringade den största tiden hos Christel då jag lovat hjälpa henne med hennes nya blogg. Hon fick välja ut en mall som föll henne i smaken och sedan försökte vi tillsammans att göra den så personlig som möjligt. Fluffbollarna fick träffa Melwin, flockens senaste tillskott, som är en gosig njuffe på 6 månader. Han är redan över 60 cm hög och väger 40 kg! En riktig nalle alltså!  Myntha satta honom snabbt på plats genom att visa sitt berömda garnityr. Smulan däremot lade benen på ryggen, något som Melwin självklart tyckte var jättekul och var inte sen att skynda efter! Så vi fick hejda nallen och sedan dela på dem med kompostgaller. Det är inte alltid lätt att vara en glad och busig valp!

Även i dag har jag tillbringat några timmar hos Christel vars blogg vi nu börjat få ordning på. Ute blåser det halv storm och är bitande kallt. Jag måste hitta mössan innan kvällspromenaden, annars finns risk att mina öron trillar av i kylan…

Det pratas om att det ska komma snö i morgon men den får gärna vänta till helgen för min del. Tror Ni vädergudarna går med på det?  I morgon ska vi nämligen åka till Skövde (och vi har inte fått på vinterdäcken än… *host, host*) och hälsa på svärmor som ligger inlagd på sjukhuset. Jag svängde in på bokhandeln i dag och köpte boken “Krokodiler talar inte svenska” av Unni Lindell, som jag hoppas kommer få henne att dra på mungiporna. Här kommer ett smakprov ur boken:

Rymdvarelserna bor alldeles i närheten av Gud.
Men jag tror inte att de umgås precis.
Simon, 8 år

Lyckopiller är motsatsen till p-piller.
Man tar det för att bli lycklig.
P-piller tar man för att inte bli olycklig.
Mathilde, 8 år

Hmm… Det är någonting med dom här bilderna som inte stämmer. Våra fluffbollar får inte vara inne i sovrummet. Eftersom vi inte har någon dörr in till detta lilla rum så ställer vi alltid för ett kompostgaller för dörröppningen (kompostgallret Är verkligen hundägarens bästa vän!). Det händer att vi missar med att ställa gallret på plats på morgonen men dom är ju så duktiga att dom ändå inte tassar in dit och leker rövare i sängen. Nejdå. Inte Myntha och Smulan inte.  Ändå är det något, jag kan inte sätta fingret på vad, som får mig att misstänka att en viss Myntha nyligen varit i sovrummet…

I dag har vi haft Anna-Karin och Mira på besök. Alltid lika kul! Vi inledde med en långpromenad för fluffbollarna och Mira så att vi sedan kunde sätta oss och sy på våra nallar utan att ha dåligt samvete. Min stackars nalle fick byta färg i ansiktet inte mindre än fyra gånger innan jag slutligen kunde bestämma mig. Nu känns det som att jag äntligen är på rätt väg! Fast om det kommer att bli en nalle återstår att se… Just nu känns det snarare som att det kommer att bli någon annan sorts varelse. Anna-Karin kände att hon saknade något på sin svarta nalle så då tovade jag dit ett vitt hjärta mitt på nallens mage. Titta på den högra bilden längst ner. Sött eller fult?

 Jag har blivit utmanad igen och denna gång är det Sara som är boven i dramat.  Tror att jag har gjort denna utmaning en gång tidigare men det var ett bra tag sedan. Så här lyder reglerna:

- Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
- Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
- Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
- Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag är en riktig nattuggla så det kanske inte är så överraskande att jag därför också är fruktansvärt morgontrött.
    
2. Jag älskar choklad. Mmm… Marabou!
    
3. År 2000 fastnade jag i agilityträsket då det var då som jag började tävla med familjens tollare Madicken.
    
4. Med ojämna mellanrum så rollspelar jag på nätet på en fantasychatt. Det är oftast riktigt kul och man tränar verkligen upp sitt ordförråd.
    
5. Min kreativa sida har jag fått från min farmor som var min stora idol då jag var liten.
    
6. Jag har haft fyra undulater, sex akvarium i storlekarna 26, 38, 75, 96 och 222 liter, samt två möss.
    
7.  År 1998 startade jag min hemsida. Då var jag 14 år gammal så därav det barnsliga namnet - fridasplace.com  Först ett år senare, 1999, kom hemsidan ut på nätet.

 Jag tar och tjongar iväg denna utmaning till Fanny, Natalie, Elaine, Emma, Ylva, Emelie och Anna. Lycka till!

Smulan är väldigt kvällstrött. Oftast när vi ska gå ut på den sista rundan så har nämnda fluffboll redan gosat ner sig i bädden eller somnat ihoprullad på ett av dom större mjukisdjuren. Myntha kommer gladeligen när kopplen plockas fram men inte Smulan… Man ropar och lockar för att försöka övertala henne att följa med. I regel kommer det dock ingen Smul… Då är det bara att gå ut, stänga dörren och räkna till tre. När man därefter öppnar dörren så står Smulan på andra sidan och vill mer än gärna följa med Myntha och mig ut på promenad! Hittills har denna metod aldrig slagit fel! Tokiga lilla Smul.

En dörr är det som en hund alltid är på fel sida av.
- Ogden Nash

Kommer Ni ihåg de graverade stenarna jag nämnde i ett tidigare inlägg? Mamma visade mig igår ett annonsblad där dom var med - som minnesstenar! Hoppsan!  I och med detta skippar jag tanken på att lägga en på mitt vardagsrumsbord. Det känns bara så fel. Däremot så köpte mamma och mormor varsin sten med texter som löd “Älskade pappa” och “Saknar dej…” att lägga på morfars gravplats. Det blev verkligen jättefint. Det enda som irriterade mig lite var att det stod “dej”. Borde det inte stå “dig”?

Nu till en bokutmaning som både Anna, Natalie och Fanny utmanat mig i! Tyvärr så är jag för stunden inte inne i någon bokläsningsperiod just nu men jag ska svara på frågorna så gott jag kan.

Vilken bok läste du senast?
Just nu ligger boken “Den äldste” av Christopher Paolini på mitt nattduksbord. Har kommit till hälften ungefär, sedan avtog min läsarlust. Så den har legat där ett tag nu… Borde kanske återuppta läsningen snart?

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Det är en salig blandning! Jag tänker aldrig på om det är en manlig eller kvinnlig författare. Så länge boken är intressant så spelar det inte roll för mig.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor det är kvar eller tänker du, “nu har jag en fjärdedel kvar”, “en tredjedel”, “hurra, bara hälften kvar”…
Haha, nej verkligen inte!

Hur väljer du böcker du vill läsa?
Det är främst bokens presentation på dess baksida som har störst betydelse. Jag lyssnar också på min pappas rekommendationer när det gäller fantasyböcker då han är en riktig bokslukare i den genren.

När blir en bok för lång?
Så länge det är en bra och intressant bok kan den aldrig bli för lång.

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Med tanke på mitt dåliga ordförråd i engelska så får det bli svenska böcker, tyvärr. Det är ju lite jobbigt att behöva sitta med ett ordlexikon bredvid sig.

Vilken bok blev du senast berörd av?
Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin blivit berörd av en bok.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?
Absolut, inga problem.

Vilken bok lämnade du senast?
“Midnattsfalken” av David Gemell. Är väldigt besviken på boken då jag läst den första delen (Stormsvärd) och den gillade jag riktigt mycket. Den här däremot… nej, den fick läggas åt sidan.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du ofta?
Jag har i princip enbart fantasyböcker i min bokhylla, så den genre är väldigt överrepresenterad. Ja, bortsett från några hundböcker då förstås.

Rekommendera fem författare!
Pass?  För tillfället kommer jag inte på någon.

Rekommendera fem böcker!
Ujuj, nu blir jag verkligen påmind om hur länge sedan det var som jag läste en bra bok! Den första som ploppar upp i skallen är “Klickerträning För Hund” av Morten Egtvedt och Cecilie Køste. Det är verkligen en bok jag kan rekommendera. Sedan har vi ju… ehm… kan jag återkomma till denna fråga?

Utmana fem andra bokläsare!
Då säger vi Emma, Anna-Karin, Lisa, Matilda och Hanna!

Jag gillar verkligen att sy nallar! Den absolut svåraste delen är när man ska sy ihop nallen efter att man har satt fast alla fem lederna. Phu vilket slit det är! Speciellt när man använder en sådan tätt päls som denna alpacka.  Mina fingrar har fått smaka på nålens vassa del x antal gånger denna afton. Men nu är nallen i alla fall ihopsydd så nu återstår bara det roligaste - att forma ansiktet och sy fast alla andra “små” detaljer!  Jag ska bl a testa på att forma tassarna på ett, för mig, nytt sätt. Fortsättning följer…

Måste bara skriva en litet tillägg till förra blogginlägget eftersom jag fått så många kommentarer på det (tack alla Ni!). Även om Smulan alltid har lutat huvudet på sned så är det inget jag har berömt henne för. Hon har aldrig fått en godis extra för den sakens skull. Det är därför jag tycker det är extra fascinerande att Myntha har snappat upp Smulans beteende. Hon har ju liksom inget att vinna på det kan jag tycka? Ja, bortsett då från att dom tillsammans får sin matte att le löjligt brett när dom båda lägger huvudet på sned eftersom hon tycker att dom ser så fasligt söta ut!

Nu ska jag krypa ner under täcket och bege mig till drömmarnas land för jag gäspar snart käken ur led här känner jag. Klockan är tjugo i två på natten så det är därför som Myntha ser lite trött ut på kortet här ovanför.  Jag har sett att jag fått en bokutmaning från både Anna och Natalie. Kul! Den ska jag ta itu med i morgon.

Natt i natt!

Vissa hundar har ju en tendens att lägga huvudet lite lätt på sned när man pratar med dom. Smulan har alltid gjort det, speciellt om man tar till en förväntansfull ton som skvallrar om att det snart kommer att hända något kul. Myntha däremot har aldrig haft det beteendet. Därför verkar det som att hon sedan en tid tillbaka har börjat härma Smulan för numera tippar båda fluffbollarnas huvuden över för att vila lätt på sned då jag yttrar den magiska meningen “Vill Ni ha något gott? “. Är dom inte för söta så säg?

Jag tycker att det är ganska intressant att Myntha valt att titta på hur Smulan gör för att sedan härma henne. Oftast så är det ju den yngre som brukar se och lära av den äldre. Åtminstone så har jag fått för mig att det brukar vara så, eller?

Även om den här dagen inte började så bra så slutade den desto bättre! Efter att ha proppat i mig några tabletter och sedan sovit i närmare en timme, så var huvudvärken borta. Så efter mötet på arbetsförmedlingen packade jag in hundar och kamera i bilen för att bege mig till Lundsbrunn där jag stämt träff med Emma och Carl. Dom visade mig en jätte fin (och väääldigt lerig) promenadväg som löpte genom skog och mark. Härligt, härligt!  Hundarna kunde gå lösa under nästan hela promenaden och ingen var nog lyckligare än Myntha! Som en raket for hon fram och tillbaka, kors och tvärs över stock och sten och när hon stannade upp och såg på mig så log hon brett. För ja, Myntha kan verkligen le ett solskensleende när hon är lycklig.  Hon hade turen att Midas gärna ville jaga henne och det tyckte hon ju förstås var hur kul som helst! Dom sprang som galningar både två!

Smulan och Gimli höll en mer sansad sniffa-lite-här-och-där-och-traska-fram-utan-brådska-nivå. Tyvärr så var det för mörkt för att det skulle bli några bra foton. Dom Ni ser här ovanför är jag inte direkt stolt över men det är ju alla fall bildbevis från vårat lilla “äventyr”.

Lagom när vi var tillbaka vid bilarna så började det ösregna. Himla tur att den skuren inte kom tidigare, det hade inte min kamera tyckt om! Fluffbollarna och jag följde med Skara-flocken hem till dom där vi tvåbenta avnjöt en kopp varm choklad. Mmm så gott det var! De fyrbenta fick varsin omgång i duschen men bara Myntha fick en helkroppsdusch då hon var den enda som tagit en simtur i en av alla de bäckar vi fick passera. Vissa tror ju att dom är en retriever bara för att dom blivit uppfostrade av en tollare…  Varför ta bron när man kan simma över?

Tack för denna gång Emma och Carl! Fluffbollarna och jag ser fram emot fler sådana här små “äventyr”!