Arkiverat i kategori 'Myntha & Smulan'

Skrivet av Frida den 02 Feb 2010

Myntha 6 år

Den 29 januari fyllde världens bästa Myntha 6 år och det firades med våfflor och oxöron! Vem som åt vad får Ni själva lista ut…  Jag lyckades få i mig en hel våffla och jag lovar, jag njöt av varje tugga! Det är så olika beroende på vad man äter hur lätt respektive svårt det är att få i sig det. Ögat ville ha fler våfflor men jag fick vackert lyssna på magen som sa stop. Magsäcken har ju krympt på grund av att jag äter så små portioner. Gott var det i alla fall!

Häromdagen ringde ett blomsterbud från Linköping och undrade vart min gata låg för hon kunde inte hitta den. Jag fick upprepande gånger förklara att jag bodde i LIDköping och inte LINköping. Det är alltid lika underhållande då folk blandar ihop dessa två städer.  Några timmar senare fick jag en vacker vårbukett levererad till dörren! Den var ifrån min pappas kusiner som är jämngamla med mig och därmed har jag alltid sett dem mer som “mina” kusiner. Tusen tack Elin och Emma!

Smärtorna i buken kommer och går. Jag har fått starkare medeciner nu. Lusten att blogga finns inte riktigt. När jag ligger ner och vilar mår jag bra så därför blir det mycket vilande för tillfället. Jag försöker tänka positivt men vissa dagar är det svårt. Slutligen - Tack alla Ni som skriver till mig!  Jag läser varje kommentar även fast jag inte skriver tillbaka.

 

Skrivet av Frida den 26 Jan 2010

Väck inte den prinsessa som sover

Skrivet av Frida den 13 Jan 2010

Dessa underbara hundar


Jag tänker ofta på vilka underbara hundar jag har. Som det är just nu så orkar jag med nöd och näppe gå en promenad om dagen med dom (tur att man har trädgård och en hjälpsam karl!). Ändå klättrar dom inte på väggarna trotts att dom sannerligen är “rena” sällskapshundar för tillfället. Bara dom får vara med mig så är dom nöjda (och bara jag får vara med dom så är jag nöjd…). Dom har inte heller bråkat på vad som känns som en evighet utan busar glatt med varandra både ute och inne. Det värmer verkligen i mattehjärtat att se!

Som det skyddande inläggets rubrik skvallrar om så är livet lite kämpigt just nu. Bilden är från i våras och jag drömmer mig tillbaka till den tiden innan jag fick det jobbiga beskedet. Lite sommar och sol vore inte fel just nu!

 

Skrivet av Frida den 07 Jan 2010

Det som göms i snö… kommer fram i snö?






 

Skrivet av Frida den 05 Jan 2010

I dag är ingen vanlig dag…


… för i dag är det Smulans födelsedag! Hipp, hipp hurra för vår lilla prinsessa och hennes syskon som i dag fyller 4 år!  Just nu ligger födelsedagsbarnet och tuggar på ett välfyllt tuggben framför kaminen. Ute är det -14 grader. “Kallt…” tycker Smul och matte på förmiddagspromenaden. “Va? Näää inte gå in än!” tycker Myntha och gör ännu en hundängel i snön. Man kan lätt tro att Myntha är yngre än Smulan. Myntha har alltid haft valpsinnet kvar, tillskillnad mot Smul som blev en dam redan vid 1 års ålder…

 

Skrivet av Frida den 03 Jan 2010

Vackra vinter välkommen!






Jag minns inte när vi hade en sådan här vacker vinter senast. Myntha blir som valp på nytt när vi är ute. Inte kan man tro att hon blir 6 år i slutet av den här månaden!

Vi åkte upp till klubben i dag för att ta en liten skogspromenad, lät Dixie få leka snöplog, Myntha fånga snöbollar och… ja, bara få njuta av det vackra vädret. För ovanlighetens skull så fick kameran hänga med. Har saknat att inte orka bära omkring på den. Smulan hade nog hellre legat invirad i en filt framför kaminen än hängt med på vår lilla utflykt. Det här med att få snö mellan tassarna är inte riktigt hennes grej…

 

Skrivet av Frida den 12 Dec 2009

Myntha hjärta Ann = sant

Det är tur att man har underbara vänner som hjälper till när min kropp inte vill vara med. Myntha fick ett ordentligt agilityträningspass i dag med Ann. Vilken lycka! Mynthas svans var på topp hela tiden. Hon hade inga problem med att lämna sin mattes sida då hon insåg att hon kunde få köra agility. Hon kan springa med vem som helst i stort sett. Bara hon får köra så är hon nöjd! Det var riktigt kul att se dom två tillsammans för Ann kör Myntha så som jag vill göra. Mitt problem är att jag är för långsam…  Ann däremot har betydligt bättre kondis än mig och kan verkligen lägga benen på ryggen när det väl gäller! Resultatet blir därefter… Stort TACK för hjälpen Ann!  Om vi släpper ut Er två på tävlingsbanorna så lär mediumklassen få passa sig!

 

Skrivet av Frida den 17 Nov 2009

Min lilla stjälpreda

Myntha är en mycket hjälpsam fluffboll. Tappar man något är hon snabbt framme för att plocka upp föremålet. Det kan vara allt från en tesked till, som i dag, rullen med bajspåsar. Till min lättnad ser jag på hur den rullar iväg “på rätt sätt”, dvs alla påsar rullas inte ut. Myntha ser sin chans att hjälpa till och hinner fram till den svarta rullen före mig. Kvickt greppar hon fliken på översta bajspåsen och… voila!  Alla påsar rullas upp för att bilda en lång, svart remsa på golvet efter den lyckliga fluffboll som glatt trippar bort till sin matte för att överlämna sitt byte. Om hon är stolt? Det kan Ni ge Er på! Det är bara att tacka och ta emot och… ja, börja rulla ihop alla bajspåsar.

 

Skrivet av Frida den 10 Nov 2009

4-bent fluffboll igen!

Kl. 07:35 i morse stod jag inne på Blå Stjärnans Djursjukhus i Skara tillsammans med Smul. Det var dags. Smul skulle återigen få bli en fyrbent fluffboll!  Dom skulle röntga höften och kolla så att det fortfarande såg bra ut så jag fick lämna kvar henne där för att återkomma efter lunch.

Jag vet inte vad Ni har för magiska tider när det gäller att ringa till folk men för mig är det klockan tio. Jag undviker att ringa till folk före klockan tio på morgonen och efter klockan tio på kvällen. Självklart kan det skilja lite från person till person men överlag är det det klockslaget som gäller. Jag avskyr att ringa och väcka folk…  Därför var det med andan i halsen som jag slog in Emmas nummer då jag chansade på att hon var vaken då jag kom ut från djursjukhuset efter att ha lämnat Smul. Tack och lov var både hon och Carl vakna så Myntha och jag blev hembjudna till dom så vi slapp åka hem! Efter att ha kört runt i mer eller mindre hela stora Skara kom vi tillsist fram (jag kan bara vägen om jag kommer från “rätt” håll… ) och fick en stor kopp med varm choklad. Tiden springer verkligen iväg när man är i trevligt sällskap, så även denna gång. Tusen tack för att Myntha och jag fick komma och våldgästa Er, Emma!

Nu är det (fortsatt) lugna puckar som gäller för Smulan. Hon stödjer på benet om hon går i lugn takt. Nu kan vi äntligen börjar gå promenader igen! Små, korta rastningsrunder på blott 5-7 minuter men jag är övertygad om att det kommer att uppskattas av en viss liten prinsessa som bara fått hålla sig till trädgården i två veckor. Tyvärr måste fluffbollarna fortfarande hållas åtskilda då hon inte får busa eller leka.

När det gäller mig själv så har jag äntligen börjat bli människa igen. Det har ju varit rätt tyst i bloggen och det är på grund av att behandlingen tog hårt på mig denna gång. På torsdag ska jag röntgas och först efter det får vi se vad nästa steg blir.

Nu ska jag duka upp med popcorn och titta på film! Ciao!

 

Skrivet av Frida den 29 Okt 2009

På bättringsvägar

Minns Ni att jag tänkt köpa en foderautomat till småfåglarna i år nu när vi har träd och allt? Efter en del velande (såklart) föll tillsist valet på den här “talgbollsautomaten”. I morse när jag var uppe med tuppen så fick jag se att våra små vänner hittat till matbaren! Var ju självklart tvungen att plocka fram kameran…

- Bilder på småfåglarna -

Gårdagens provsvar var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna få min behandling. Så i morse bar det av till sjukhuset igen (har lämnat blodprov varje dag denna vecka  ) och för några timmar sedan fick jag veta att blodvärderna nu blivit bättre. Så i morgon bär det av till Göteborg… Förhoppningsvis så ser blodvärderna bra ut i morgon med, annars får vi vackert vända och åka hem igen. Håll tummarna för att vi slipper det.

Jag har också hunnit med att åka in med Smulan till Blå Stjärnan i Skara där dom röntgade henne och konstaterade att det ser mycket bra ut! Yay!  Vi ska tillbaka om en vecka och om jag förstod veterinären rätt så kommer hon att slippa bandaget sen. Det känns himla skönt att hon slapp operation.  Nu ser vi fram emot att Smulan snart ska få använda alla sina fyra tassar igen!

 

Nästa »