Den 29 januari fyllde världens bästa Myntha 6 år och det firades med våfflor och oxöron! Vem som åt vad får Ni själva lista ut…  Jag lyckades få i mig en hel våffla och jag lovar, jag njöt av varje tugga! Det är så olika beroende på vad man äter hur lätt respektive svårt det är att få i sig det. Ögat ville ha fler våfflor men jag fick vackert lyssna på magen som sa stop. Magsäcken har ju krympt på grund av att jag äter så små portioner. Gott var det i alla fall!

Häromdagen ringde ett blomsterbud från Linköping och undrade vart min gata låg för hon kunde inte hitta den. Jag fick upprepande gånger förklara att jag bodde i LIDköping och inte LINköping. Det är alltid lika underhållande då folk blandar ihop dessa två städer.  Några timmar senare fick jag en vacker vårbukett levererad till dörren! Den var ifrån min pappas kusiner som är jämngamla med mig och därmed har jag alltid sett dem mer som “mina” kusiner. Tusen tack Elin och Emma!

Smärtorna i buken kommer och går. Jag har fått starkare medeciner nu. Lusten att blogga finns inte riktigt. När jag ligger ner och vilar mår jag bra så därför blir det mycket vilande för tillfället. Jag försöker tänka positivt men vissa dagar är det svårt. Slutligen - Tack alla Ni som skriver till mig!  Jag läser varje kommentar även fast jag inte skriver tillbaka.

Internet är så fantastiskt. Alla som skriver till mig eller hör av sig på ett eller annat sätt, det värmer verkligen i hjärteroten att så många bryr sig.  För att inte tala om Er som donerat en slant till cancerfonden! Över 8 000 kr är “Fridas fond” uppe i nu! Helt fantastiskt! Vi kan flyga till månen och andra otroliga saker så snart borde det vara dags för ett genombrott i cancerforskningen, eller hur?

Jag är otroligt dålig på att surfa runt i bloggar just nu och min mail har väl snart börjat damma igen…  Orken och lusten finns inte där så förlåt alla Er som väntar på svar. Det kommer ta lite tid. Istället umgås jag med vänner, busar med fluffbollarna, myser med Andreas och försvinner i diverse olika spel på datorn. Allt för att inte tänka för mycket på det som läkaren sa i fredags. Jag frågade henne om jag kommer att kvävas till döds, med tanke på tumörernas placering. “Nejdå!” fick jag till svar varpå hon fortsatte “Du kommer få smärtstillande och sövas ner då och då för att sedan vakna upp ibland. Du kommer inte att lida.” Svaret fick mig ju inte att få mindre panik inför framtiden… Jag VILL INTE sluta mina dagar på det viset! Jag vägrar! Jag tänker lämna in en protest till högre makter! Någon som kan mailadressen till Han där uppe?

Ni är ju för underbara alla Ni 105 kära besökare som stannat upp och skrivit några rader till mig! Tack! Vill också rikta ett stort tack och ge en riktig bamsekram till Sofia (med Sera och Vimsa) som startat upp en fond i mitt namn till förmån för cancerforskningen. Du har ett hjärta av guld vännen!  När detta skrivs har inte mindre än 49 bidrag givits och summan ligger på 4 830 kr! Jag blir så glad, tårarna rinner nedför mina kinder men det är glädjetårar som kommer. Ni är fantastiska alla Ni som skänkt en slant! Tack, tack, TACK!

- Klicka här för att komma till “Fridas fond” -

I dag har jag haft Anna-Karin här på besök och tillsammans har vi gråtit floder, pratat, skrattat ikapp och kramat om varandra x antal gånger. Vi har också hunnit med att slänga ihop en sats med kolakakor! Ska strax frysa in dom för även om jag inte är stor i mun längre så vet jag en viss herre i huset som gillar dessa läckerheter…

Jag har fått vara pigg hela dagen, fått behålla maten och… jag mår lite märkligt nog bättre än jag gjort på länge. Nu har jag haft tre sådana här dagar. Kanske är cellgifterna på väg ut ur kroppen? Jag behöver bara komma in en gång i veckan till sjukhuset och lägga om min CVK nu i alla fall. Det känns skönt. Vill inte vara där borta mer än absolut nödvändigt…

Jag tänker ofta på vilka underbara hundar jag har. Som det är just nu så orkar jag med nöd och näppe gå en promenad om dagen med dom (tur att man har trädgård och en hjälpsam karl!). Ändå klättrar dom inte på väggarna trotts att dom sannerligen är “rena” sällskapshundar för tillfället. Bara dom får vara med mig så är dom nöjda (och bara jag får vara med dom så är jag nöjd…). Dom har inte heller bråkat på vad som känns som en evighet utan busar glatt med varandra både ute och inne. Det värmer verkligen i mattehjärtat att se!

Som det skyddande inläggets rubrik skvallrar om så är livet lite kämpigt just nu. Bilden är från i våras och jag drömmer mig tillbaka till den tiden innan jag fick det jobbiga beskedet. Lite sommar och sol vore inte fel just nu!

I morgon bär det av igen. Det kommer bli trångt och rörigt inne på Sahlgrenska eftersom dom slagit ihop “min” avdelning med en annan nu under jul och nyår. Håll tummarna för att mamma och jag kan få ett enkelrum… Chansen ser väl inte så där jätte stor ut. Nåja, vi får lösa det på något vis. Just nu så gör jag det jag brukar göra dagen innan jag åker in - jag njuter. Njuter i fulla drag av vårt vackra hem, gossar lite extra med fluffbollarna, talar om för min älskling hur mycket jag älskar honom mm.  Jag kommer bara att ligga inne 4 dagar denna gång. Det är nya cellgifter jag ska få testa. Snällare, säger läkaren, så att jag ska få lite livskvalité tillbaka. Det tackar man ju inte nej till, eller hur? Jag hoppas bara att de tar på tumörerna också och inte är “för” snälla.

Ska smita iväg lite till PS3:an nu och spela det spel jag nämde i föregående inlägg. Min lillebror, han vet vad hans syrra vill ha! Man får ju ingen ångest heller när man sitter i en klurig situation och det står att spelet är från 7 år. Oh, nejdå! Det här ska väl en tjugofemårig tant klara galant då, eller? He…

Är tillbaka i Morgondagens Småstad på nyårsafton. Gott Nytt År passar jag därför på att önska Er redan nu!

Jag hoppas att alla har haft en underbar julafton! Min har varit både rolig och jobbig. Det var jättekul att bjuda hem våran lilla släkt, speciellt då varken mormor, farmor eller farfar sett det färdiga resultatet av renoveringen. Tomten hittade också hit till allas stora glädje (inte minst för Myntha och Dixie som ääälskar Tomten!). Dessvärre har jag haft svårt att äta under en kortare tid och självklart var kroppen tvungen att slå bakut just denna speciella dag. Jag fick knappt behålla någonting av den lilla mat jag lyckades få i mig… Senare på kvällen under julklappsutdelningen när kaminen eldade på som bäst (kul att så många kommenterade föregående inlägg och tyckte att kaminen var snygg!) och termometern visade på 27 grader så satt jag inlindad i en filt och frös. Men tack vare det härliga sällskapet så blev det ändå en mycket lyckad julafton!

Vi har massor med snö ute och har haft det i nära en vecka nu. Ändå har jag inte orkat plocka fram kameran och gå ut och fotografera fluffbollarna när dom busar som bäst på tomten. Det är verkligen inte likt mig… Men den 4:e cellgiftsbehandlingen har verkligen gått hårt åt på kroppen. Jag känner mig som en tablettmissbrukare varje morgon när jag stoppar i mig inte mindre än fem tabletter för att klara av dagen. Jag har fått en till tablett nu som förhoppningsvis ska få aptiten att hitta tillbaka. När inte ens godis och chips går ner längre, då mår jag verkligen inte bra! Jag som älskar coklad! Nu kan jag må illa bara jag tittar på en chokladbit…

Jaja, det går över tids nog. Över till något annat! Fick ett jätte kul spel till PS3:an av brodern i julklapp: Ratchet & Clank: A Crack in Time. Rekommenderas varmt!  Jag gillar barnvänliga spel som detta där en krossad fiende inte blir en blodig hög utan förvandlas till en massa skruvar och muttrar istället!

Det är -15 grader ute. Kaminen kunde inte ha kommit lägligare!

Nu har jag besökt sjukhuset nästan varje dag den här veckan. Måndag, onsdag, torsdag, fredag och så nu även lördag. Behöver jag säga att jag är tämligen trött på att behöva åka dit stup i ett?  Först är trombocyterna för låga. In och få mer genom CVK:n (en inte helt okomplicerad historia, kom hem först 23:30 på natten…). Sen är blodvärdet för lågt. In igen och få två påsar med blod. 45 min per påse sa Göteborg. 2 timmar per påse säger Lidköping. Behöver jag ens nämna att jag tillbringade drygt halva den dagen på sjukhuset? Jag är oerhört tacksam att denna teknik finns men just nu är jag bara så trött på allt vad sjukhus heter. Jävla cancertumörer.  Kan dom inte bara försvinna och lämna mig ifred? Jag önskar mig ett trollspö i julklapp så att jag kan trolla bort dem med en trevlig liten ramsa. Jag frågade pappa vad han önskade sig i julklapp. “Att Du ska bli frisk” fick jag till svar och jag lovar att mina tårar inte var långt borta då han sa det…

Över till något trevligare: vi har fått SNÖ!  Gnistrande vit, vacker snö och -11. Tyvärr har jag inte kunnat njuta fullt ut av detta vackra väder i form av långa promenader med fluffbollarna. Det tar på krafterna att handla julklappar, mer än jag kanske hade räknat med… Sen är det ju klart att mina dåliga blodvärden gör sitt. Jag har mått bättre, kort sagt.

Avslutar dagens blogginlägg med att skicka en STOR grattiskram till världens bästa pappa på hans födelsedag! Grattis, grattis, GRATTIS!

I dag var det som om någon drog ur en propp och all kraft och energi bara försvann från mig. Jag som just började känna mig normal igen. Att duscha var en riktig kraftansträngning som gjorde mig obeskrivligt trött. Det är nästan lite otäckt då man känner hur hjärtat slår hårt, hårt innanför bröstet på en som om man just sprungit maraton när man i själva verket bara har tvättat håret… Jag fick inta ryggläge i soffan en stund (självklart tillsammans med fluffbollarna) innan jag förmådde mig att åka till Försäkringskassan och lämna in nödvändiga papper. När jag ändå var framme i stan så passade jag på att fixa en julklapp till min lilla far. Jag känner mig alltid så löjligt lycklig när jag lyckas pricka in något som förhoppningsvis både kommer att överraska och glädja.

Den uppmärksamme kan se att headern här i bloggen är utbyt mot en lite mer vintrig sådan. Än har jag inte glömt bort hur photoshop fungerar…

Dagens glada nyhet: Jag får fira julen hemma! Yippi!

Det är lite bloggtorka just nu som synes. Har helt enkelt inte haft lust att blogga. Kameran har dessutom inte varit framme på något som känns som en evighet och ett blogginlägg utan bild är ju sååå trist. I alla fall enligt mig. Har så sakta börjat bli människa igen och det känns lägligt nu när alla klappar ska handlas.

Jag skippar julkorten i år. Lusten och orken att engagera sig i ett sådant projekt finns helt enkelt inte. Kommer igen nästa år istället när vi har en snygg kamin som fluffbollarna (och charmtrollet med såklart!) kan posera framför på en fårskinnsfäll med lite julgranskulor, glitter och… ja, nästa år som sagt!